Transporter i Krisen



Det är inte bara Gripen flygplan som kommer deltaga i den av Riksdagen idag beslutade Libyen insatsen. Sverige skickar också ett Herculesflygplan som utrustats med lufttankningsutrustning. Genom detta ökar räckvidden för Gripen flygplanen betydligt vilket i sin tur förbättrar förutsättningarna för att delta i  Libyen insatsen. Det är i skrivande stund oklart om den exakta baseringen för den svenska kontingenten men oavsett så blir det en transportsträcka till och från den deklarerade No Fly Zone (NFZ) vilket är det område som skall patrulleras. Genom att Sverige tar med sig egen lufttankingsförmåga så kan vi, oberoende av lufttankningsflygplan från andra länder, öka den effektiva patrulleringstiden för varje uppdrag.

Det svenska Herculesflygplanet kan dock inte användas för att tanka andra länders flygplan - det är den inte godkänd för. Systemet togs ursprungligen fram som ett demonstrations- och utbildningssystem och inte för att vara ett operativt system. Vi har endast ett flygplan som har denna untrustning och i och med att vi skickar flygplanet utomlands måste övning på hemmaplan avbrytas - en övning som behövs för att kunna upprätthålla kompetensen hos de piloter som skall avlösa den första omgångens piloter. Klassiskt moment 22.

Bakgrund

Sedan 12 juni 2010 har Sverige förmågan att genomföra lufttankning av Gripen flygplanen. Efter omfattande utveckling, provning och utbildning godkändes systemet för operativ lufttankning.

Lufttankningsfunktionen har efterinstallerats på ett av Försvarsmaktens C-130 Hercules, även kallat TP84 i Sverige. Lufttankningsutrustning har installerats under varje vinge. Utrustningen består av en så kallad pod med in- och utdragbar slang med en anslutningskorg. Poden är ansluten till det ordinarie bränslesystemet på Herculesplanet.

Alla har sett Hollywood filmerna där piloten kämpar för att lyckas med lufttankningen innan tankarna är helt tomma. För att inte film ska bli verklighet så har ett omfattande utbildningspaket i lufttankning tagits fram och genomförts av våra svenska piloter. I samband med deltagande i olika NATO övningar de senaste åren har man också övat luftankning av Gripen flygplan från andra länders lufttankningsflygplan.


Foton: Försvarsmakten

aftonbladet, aftonbladet
svt, svt, svt, svt, svt, svt, svt
svd, svd, svd, svd, svd
sr
Wiseman
Lockheed C-130 Hercules
Försvarsmakten

Transportflygplan är mångsidiga. Ett exempel på detta är att en modifierad version av Hercules C-130 som benämns EC-130J och används i det psykologiska kriget som pågår parallellt med övriga insatser.

På denna länken kan du lyssna på en sändning på engelska/franska och arabiska från gårdagen.

EC-130J är utrustad med radiosändare för AM, FM, HF, och de militära kommunikationsfrekvenserna samt för TV-sändningar. Uppdragen genomförs på högsta flyghöj för att säkerställa så lång räckvidd som möjligt på sändningarna. Alla flygplanen ingår i 193:e Special Operations Wing, vars hemmabas är Harrisburg International Airport i Middletown, Pennsylvania.

På svt.se följer du den övriga utvecklingen minut för minut kring Libyen. Dagens intressantaste fråga ur svensk synpunkt är utan tvekan om Sverige kommer få en förfrågan om att bidra med Gripen i upprätthållandet av en NFZ.
 

Den europeiska räddningstjänstmekanism underlättar samarbetet vid katastrofinsatser. 31 stater är medlemmar i mekanismen (EU-27 plus Kroatien, Island, Liechtenstein och Norge). Genom mekanismen, poolas bl.a. de resurser som kan göras tillgängliga för katastrofdrabbade länder. När den aktiveras, säkerställer mekanismen samordningen av biståndsinsatser inom och utanför EU. Sådana aktiviteter samordnas av Europeiska kommissionen genom sitt övervaknings-och informationscentrum (MIC).

Ordförandeskap i Europeiska rådet och den höge representanten för utrikes frågor i Europeiska unionen aktiverat den 23 februari räddningstjänstmekanismens för att stödja evakuering av EU-medborgarna från Libyen.

MIC kommer att hjälpa till med att identifiera och koordinera utnyttjandet av resurser för evakuering både med flyg och fartyg med fokus på området kring Benghazi och andra delar av Libyen.

Vid aktivering av mekanismen sade kommissionsledamoten Kristalina Georgieva, med särskilt ansvar för krishantering, att "tusentals EU-medborgare kämpar för att komma ut från Libyen under extremt svåra omständigheter. Det är vår skyldighet att leva upp till denna utmaning att underlätta evakueringen." Hon tillade: "Européer arbetar i en anda av solidaritet i denna kris utan motstycke för att påskynda återgången till européernas säkerhet i Libyen."

Sedan starten 2001 har mekanismen aktiverats vid katastrofer i medlemsstaterna (liksom skogsbränder i södra Europa under 2009) men också för insatser över hela världen, inklusive senast vid jordbävningarna på Haiti och i Chile.

Nu när evakueringen av utländska medborgare från Libyen på allvar tagit fart befinner sig Malta i centrum för dessa evakueringarna.

Malta today skriver, inte utan viss ironi, om att Sverige skickar ett Hercules flygplan till Malta(se svt.se) för att därifrån flyga till Tripoli. Man refererar till Tobias Billström uttalande i förra veckan om att Malta och Italien överdriver konsekvenserna av en eventuell flyktingström och att Sverige under förra året tog emot 32 000 asylsökande utan att söka hjälp från något annat EU land.

Oaktat en eventuell flyktingvåg kommer trycket öka på Malta och dess transportinfrastruktur då både hamnar och flygplatsen används som bas för evakueringsoperationer till Libyen.

Den 25 februari skrev Malta International Airport (MLA) på sin hemsida:

Kan en insats med Svenska Nationella Ambulansflyget (SNAM) bli aktuell i den händelse att man måste evakuera skadade utländska medborgare från Libyen?

Frågan är inte helt ovidkommande så som utvecklingen är i Libyen. Enligt svt.se har FM skickat ett Hercules plan till Malta för att hjälpa till med evakueringen. Om läget förvärras kan agressionerna komma att riktas mot utländska medborgare och då kommer de som skadas behöva transporteras ut från Libyen och de redan hårt ansträngda sjukhusen i landet.

I ett sådant läge kan SNAM vara en resurs att räkna med.

I ett blogginlägg listar Chefsingenjören möjliga svenska resurser att sätta in och bl.a. listas SNAM. 

Till skillnad från vad som tidigare rapporterats finns ingen personal från svenska UD och MSB på plats på Tripolis flygplats.
Istället hänvisar UD på sin hemsida till de hjälpdiskar på flygplatsen som Portugal, Tyskland, Nederländerna och Österrike har upprättat. Svenskar är välkomna att kontakta dessa för hjälp med hemresa.
Du kan följa utvecklingen på UD:s blogg eller på svt.se.

Flera länder har påbörjat evakuering av sina medborgare från Libyen. Reuters har publicerat ovanstående sammanställning. Där redovisas dock inte de ca 30 svenska medborgare som uppges finnas i Libyen.

Det kommer flera rapporer om att det är kaotiskt på Tripolis flygplats. På svt.se berättar svenske Stefan Arnesten om läget på flygplatsen igår.

Apropå det faktum att enheter från UD och MSB skickats till Libyen för att stödja evakueringen av de svenska medborgarna så har bloggen Försvar och Säkerhet idag nedanstående intressanta artikel om Non-Combatant Evacuation Operation - NEO.

Under Libanonkriget 2006 genomförde Sverige en lyckad evakueringsoperation. När Libyen nu skakas av strider kan det bli aktuellt med en ny evakueringsoperation. I Libanon förhandlade man fram eld-upphör under kortare tider i begränsade områden, så att de olika aktörerna kunde evakuera sina medborgare.

I Libyen sker för närvarande ingen större motsvarande samordning. Enskilda länder som Österrike och Turkiet har redan transporterat ut en del av sina medborgare. Från svensk sida har personal från MSB skickats ned till området för att assistera. Jag hoppas att det går vägen. Om de våldsamma aktörerna kommer på andra tankar kan det bli tal om att skicka militära förband för att lösa denna uppgift. Vad som kännetecknar en evakueringsoperation (Non-Combatant Evacuation Operation - NEO) tänkte jag beskriva nedan.


När tusentals medborgare ska evakueras från oroligheter och våld tvingar omständigheterna oss att handla. När en evakueringsoperation startar har den evakuerande aktören inte initiativet. Grunden för dessa operationer är därför mycket god förhandsplanering, där nödvändiga och allmängiltiga planer för troliga scenarier tas fram. Information om flygplatsers och hamnars lägen och beskaffenhet, var medborgarna är koncentrerade, kontaktuppgifter till konsulat och medborgare måste vara korrekt.

Flygplan är oftast bästa sättet att komma på plats, eftersom det är bråttom. För att undvika stora problem från början bör nödvändiga tull- och lasthandlingar upprättas i förväg för olika lastalternativ. Luftfarten har många bestämmelser som ska följas och olika nationer håller olika hårt på dessa. Det påverkar val av flygväg till utsedda landningsområden. Flygplan i tillräcklig mängd krävs också och dessa måste finnas gripbara. Soldaterna i en bataljon med lättare utrustning väger minst 80 ton. Ska man ha med fordon kostar varje fordon som tumregel en pluton (RG-32 - ett halvt kompani) i ett Herculesplan.

Det militära förbandet transporteras först till exempelvis en flygplats i området. Osäkert beslutsunderlag är legio. Är flygplatsen i användbart skick? Var finns de våldsamma elementen som tvingat fram evakueringen? Hur många är de? Vad vill de och hur är de utrustade? Och var är medborgarna? Hur tar vi oss dit?

Oftast sker förflyttning längs marken till ett uppsamlingsområde, en sträcka som kan vara flera mil. Sannolikt krävs fordon för att höja tempot. Det finns stater som genomfört evakueringar genom att skaffa fordon på plats. De evakuerade ska också förflyttas i ett senare skede. Hur görs det? Det militära förbandet kan knappast ta med sig bussar. Finns det tillräckligt med pengar och rimliga bestämmelser för att upphandla transportkapacitet på plats?
När förbandet väl når uppsamlingsområdet behövs klara regler i förväg om vem som har beslutsrätt i olika frågor. Den militära chefen ansvarar normalt för säkerheten medan eventuell diplomatisk personal avgör vem som ska evakueras och i vilken ordning. Övergripande ansvar brukar ligga vid motsvarande UD. När en evakuering görs i EU-formatet förstoras kraven på klar ansvarsfördelning.

Operationens omfång innebär som regel att förbandet splittras. En del måste kanske hela tiden bevaka flygplatsen, andra lämnas kvar vid nyckelpartier längs fram- och tillbakaryckningsvägen. Huvuddelen av förbandet kan, i bästa fall, ta sig till uppsamlingsområdet. Det innebär en svår ledningssituation för den militäre chefen. I gynnsamma fall kan förbandet förflytta sig samlat och ta med sig dem som ska evakueras till en utskeppningshamn eller flygplats. Sjövägen är att föredra för återtransporten, eftersom lastförmågan är stor och man färdas fritt över haven.

Om strid utbryter mellan egna styrkor och de våldsamma elementen kompliceras tillvaron maximalt. Som världen ser ut idag är risken stor att motståndarna inte är utmärkta och dessutom använder civilbefolkningen som sköldar. Soldater och befäl ska på bråkdelar av en sekund avgöra om de ska skjuta tillbaka, allt inför närvarande kameralinser. Tumreglerna är att använda våld i proportion till situationen och att undersöka andra handlingsalternativ. Lätt att säga, mycket svårare att hinna med i praktiken.

Officerarna ska besluta om förbandet ska initiera våld, exempelvis för att tvinga sig igenom en vägspärr mellan förbandet och de nödställda. Receptet är träning och reflektion. Det garanterar inte utgången, men minskar riskerna för civilbefolkningen, de nödställda och soldaterna. Alla inblandade kan skadas eller dödas vid strider. Det ställer krav på en fungerande sjukvårdskedja. Hur garanterars soldaterna kvalificerad vård i denna nödsituation, som en evakuering utgör?

Det snabba krisförloppet innebär högre risk för att saker går fel. Stora krav ställs därför på den politiska nivån när det gäller att kommunicera under förloppet. Maktanvändningen skall rättfärdigas och åtgärder skall samordnas internationellt.


Kommer då NBG 11 att användas för en evakueringsoperation i Libyen? Nej, det är inte troligt av flera skäl. För det första verkar länderna i Europa sköta detta själva hittills. För det andra har ingen med våld motsatt sig de evakueringar som hittills har gjorts. För det tredje finns det en annan BG i beredskap med högre kapacitet i form av BG-107 med förband från bland annat Tyskland och Nederländerna. Finland, Österrike och Litauen har också mindre enheter i denna. Det är därför mest troligt att denna används först, om läget skulle förvärras. Möjligen skull i det läget enstaka enheter ur NBG 11 kunna användas i ett sådant scenario.

Du hittar bloggen Försvar och Säkerhet här.