Transporter i Krisen

Bilden föreställer en Boeing 737 från SAS på uppdrag i fält. Under det kalla kriget och några år in på 2000-talet krigsplacerades civila flygplan för användning vid höjd beredskap av både militära och civila krigsförband. Det finns fortfarande en aktuell författning (SFS1992:391) om uttagning av egendom för totalförsvarets behov men den faktiska detaljplanläggningen är vilande.

Ansvarig för krigsplacering, eller uttagning som författningen benämner det, var för flygplan Luftfartsverket. Förordningen reglerade också uttagningsmyndigheterna för andra behov - se utdrag nedan:
 
12 § Med uttagningsmyndighet förstås myndighet som beslutar om uttagning.
Uttagningsmyndighet är för
1. fastigheter: länsstyrelsen i det län där fastigheten ligger,
2. fartyg: fartygsuttagningskommissionen, dock inte i fråga om båtar för försvarsmaktens behov, för vilka marinens områdesförband är uttagningsmyndigheter,
3. luftfartyg: luftfartsverket,
4. fordon: försvarets materielverk,
5. radioanläggningar: länsstyrelsen i det län där anläggningen finns,
6. hundar: överbefälhavaren eller den myndighet inom försvarsmakten som överbefälhavaren bestämmer. Förordning (1990:1060

För uttagningen av luftfartyg fanns också detaljerade anvisningar:
 
23 § Utöver planer och riktlinjer skall till grund för uttagning av luftfartyg ligga
1. av luftfartsverket efter samråd med överbefälhavaren och överstyrelsen för civil beredskap upprättad förteckning över de slag av luftfartyg som är lämpliga för uttagning,
2. av luftfartsverket efter hörande av behovsmyndigheterna upprättad förteckning över de fabrikat, typer, årsmodeller m. m. av luftfartyg som är lämpliga för uttagning,
3. de uppgifter som enligt särskilda bestämmelser skall lämnas till luftfartsverket eller som verket infordrar. Förordning (1991:1213).
24 § Myndighet som har behov av att under förhållande som avses i 1 § eller 2 § första stycket förfogandelagen (1978:262) utnyttja annat än eget luftfartyg skall begära uttagning av sådant luftfartyg hos luftfartsverket.

Planläggningen om vilka luftfartyg som skulle tas ut skedde vid regelbunda koordineringsmöten mellan behovsmyndigheten Försvarsmakten och Luftfartsverket. Vid mötena listades enskilda flygplansindivider som befanns lämpliga för de olika förbanden varvid ägarna erhöll ett uttagningsbesked för sitt flygplan. I vissa fall kom uttagningsmännen till flygplanens "hemmabaser" eller så skulle dom leveransflygas av ägarna till någon flygbas.

Bland de förband till vilka flygplan skulle säkerställas fanns flygenhet 66 tillsammans med sambandsflygdivisionerna, de regionala transportflygförbanden och Frivilliga Flygkåren (FFK).

Luftfartsverket var inte bara uttagningsmyndighet utan också behovsmyndighet.

Luftfartsverket var ansvarig för krigsplanläggningen av den civila luftfarten i sverige och krigsplacerade därför huvuddelen av de svenska större passagerarflygplanen. Eftersom det största flygbolaget var SAS och sverige "ägde" 3/7-delar av flygplansflottan skedde också ett omfattande samarbet med Danmark och Norge, bl.a. avseende fördelning av flygplansindividerna på respektive lands luftfartygsregister.

Luftfartsverket organiserade också ett flygförband som benämndes Centrala Flygtransportledningen (CFL). CFL skulle i händelse av beredskap och krig leda den svenska civila luftfarten och bl.a genomföra mobiliseringstransporter åt Försvarsmakten men också så långt möjligt upprätthålla passagerar- och frakt-flygförbindelser med omvärlden. Mer om detta efter det att jag läst Mikael Holmströms bok Den dolda alliansen : Sveriges hemliga NATO-förbindelser.

Innehåller boken månne fler "avslöjanden"?

Intresset är stort och jag länkar här till några fler artiklar i ämnet.

sverigesradio.se

studio ett

svt.se

svd.se

svd.se

gyllenhaals.blogspot.com

aftonbladet.se